Det visar sig att nyutbildade studenter inte väljer försäkringsbolag som arbetsgivare om de får önska fritt. Varför begriper de inte hur fantastiskt omväxlande och spännande försäkringsbranschen är? Nu behövs drastiska åtgärder för att förändra bilden och vända utvecklingen – rent av galna infall… Jag vet vad som krävs!
Först – ett litet populärkulturellt snapshot:
Har du sett Mad Men? TV-serien i, hittills, fyra säsonger om New Yorks reklamvärld. Den är fylld av ambitiösa och hänsynslösa män och kvinnor som gör allt för konsten att sälja – alla (!?) som ser den blir ganska sugna på att vara en del av den miljön. Den så ofta bespottade reklamindustrin blir inte vackrare av serien, snarare svartare; men mer lockande!
Matthew Weiner som gjort Sopranos är också mannen bakom flerfaldigt Emmy- och Golden Globe-belönade Mad Men. Vad har serien om reklamvärlden på Madison Avenue i New York under 1960-talet med svensk försäkringsbransch att göra?
Det är en långt ifrån politiskt korrekt värld som skildras i Mad Men. Serien visar en svunnen tid där alla detaljer är tidstypiska, trovärdiga och mestadels inlindade i cigarettrök. I centrum för handlingen finns det största namnet i reklamvärlden: Don Draper. Vad har han med svensk försäkringsbransch att göra?
Sedan – ett litet klipp från Wikipedia:
” Donald Francis ’Don’ Draper is a fictional character and the protagonist of AMC‘s television series Mad Men. He is portrayed by 2008 Golden Globe winner Jon Hamm. Until the third season finale, Draper was Creative Director of Manhattan advertising firm Sterling Cooper. He became a founding partner at a new firm, Sterling Cooper Draper Pryce, after he and his superiors abandoned their old agency in advance of an unwanted acquisition.
Draper’s character is partially based on Draper Daniels, the creative head of the Leo Burnett advertising agency in Chicago in the 1950s who created the Marlboro Man campaign.[1]
In 2009, the fictional Draper was named the most influential man in the world by Ask Men ahead of such real-life figures as Michael Phelps and Barack Obama.[2]”
I årets första konjunkturrapport från Svenskt Näringsliv framgår att den svenska arbetsmarknaden är fylld av Mismatch. När de arbetslösa inte matchar de lediga tjänsterna får företagen problem. ”Då satsar vi på nybakade studenter” är det nog många som tänker. Men också här blir det problem när det gäller försäkringsbranschen. Enligt Universums enkät ligger de fyra storbankerna på topp-tio-listan av ekonomstudenternas 100 favoritarbetsgivare. Försäkringsbolagen har inte samma attraktionskraft: Länsförsäkringar är på plats 30, Folksam 96:e och Skandia på sistaplatsen. Hos juristerna och IT-studenterna ser det inte bättre ut. Att Försäkringskassan ligger före några av storbolagen på studenternas topplista betyder inte att den i sig är sexigare.
Är det försäkringen som produkt eller bolagens kommunikation som är fel? Varför läcker inte alla vittnesbörder om det positiva i försäkringsbranschen ut till dagens studenter?
För ett par år sedan bytte jag riktning i arbetslivet. Jag hade arbetat som journalist sedan slutet av 90-talet och ville bredda mig. Efter några avgörande möten och händelser valde jag försäkringsbranschen – bland annat beroende av dess geografiska spridning, det stora antalet aktiva företag, den ständigt aktuella produkten och mängden befattningar att välja mellan. Den första intervjun jag hamnade på avslutades med att den rutinerade räven, med över 30 års erfarenhet av försäkringsbranschen, gav mig några välmenande rättframma ord på vägen:
– Du har ett rörligt intellekt och en informell stil och branschen behöver personer som dig. Men du ska veta att du kommer att vara en udda fågel.
Om det är de karaktärsdragen, eller andra svagheter, som får mig att ta paus från branschen och gå tillbaka till journalistiken låter jag vara osagt.
Det allvarliga är bemötande jag fick. Om branschen behöver fyllas med nytt blod får inte inflödet koagulera genom uråldriga fördomar. Hur kan branschen bli hetare; hur kan kompetenstillskottet säkras?
En försäkring är, för de allra flesta oskadda, en icke-företeelse. Som döden: alla ska dit men ingen berör den förutom en kort tid efter att någon i ens närhet går bort. Därefter pratar man om minnen och allt positivt som funnits i livet. Samma är det med försäkringar. Det trasiga knäet omnämns möjligtvis med de tusentals kronor som betalades ut i ersättning och vad man gjorde för dem. Det vattenskadade golvet är bortglömt och nu kommenteras endast den nya fräscha parketten. Försäkringsbranschen måste förtydligas, fyllas med flärd, färgsättas. Få ett ansikte!
Denna pitch skänker jag till första bästa TV-bolag:
Tänk ett försäkringsbolag. Tänk ett 60-tal där ömsesidiga relationer och stenhårda fackpampar stångas i en murrig miljö. Tänk dobblande aktuarier, nerviga riskbedömare, blödiga skadereglerare och illvilliga försäkringssäljare. Allt inspelat i Multicolor, välskräddade kostymer, bistra hårdkokta uppsyner, producerat av Lasse Hallström. Jag kan till och med tipsa om en inspelningsplats som inte behöver ändras ett dugg för att passa in. Den ligger i Skanstull, är lika hög som skraporna på Madison Avenue och är garanterat tidsenlig.
Jag har på intet sätt gett upp försäkringsbranschen och kommer att överväga en återgång om mina egenskaper efterfrågas framöver. Till dess inväntar jag första avsnittet av Skan Men* med förväntan och frågar mig: Vem blir anti-hjälten som gör försäkringsbranschen till ett lockande förstaval? Vem är försäkringens Don Draper? Svaren på de frågorna har definitivt med svensk försäkringsbransch att göra!
*Fotnot för mer inspiration: www.amctv.com/originals/madmen